Skånska Cementaktiebolaget i Stora Vika

Stora Vika. Vy över fabriksområdet. Från vänster i bilden, Slamsilor, Slambassäng och Lagerbyggnad. Vattnet i fjärran är Fållnäsviken.
Vy över fabriksområdet.

Branch: Byggnadsmaterial

Verksamhets beskrivning: Under slutet av andra världskriget började industrin planera för den kommande freden. I Storstockholmsområdet förutsågs ett omfattande byggande, bl a av bostäder. Den kanske viktigaste varan vid allt byggande, cement, riskerade att bli en bristvara. Därför behövde Skånska Cementaktiebolaget anlägga en ny fabrik för att förse Stockholmsregionen med cement. Noggranna undersökningar gjordes och slutligen föll valet på Stora Vika nordväst om Nynäshamn. Här fanns ett stort kalkberg som beräknades räcka flera hundra år och dessutom möjligheter att anlägga en hamn med tillräckligt vattendjup. Cementtransporterna planerades ske med fartyg till en mottagningsanläggning vid Liljeholmen i Stockholm. <br> I början av 1946 började de omfattande anläggningsarbetena för den nya fabriken. Ett helt nytt samhälle måste byggas för att kunna ta emot alla som skulle anställas i den nya fabriken. Därför projekterades också ett bostadsområde ett stycke från fabriken och bostäderna planerade man att uppföra parallellt med fabriken. Den svåra bristen på material och arbetskraft åren närmast efter kriget försenade dock både fabriken och bostäderna med minst ett år. I mars 1949 kunde den första cementugnen tändas och senare under året den andra. Bostäderna började nu också bli inflyttningsklara. Cementtillverkningen i Stora Vika bedrevs med den s k våtmetoden vilken var den förhärskande tillverkningstekniken vid denna tid. Metoden innebar att kalk lera och en del andra ämnen maldes och blandades med stora mängder vatten. Detta råslam brändes därefter i de stora cementugnarna vid en temperatur av 1450 grader C. Det sintrade materialet som efter bränningen bestod av knytnävsstora klumpar maldes sedan till färdig cement som därefter lagrades i hamnens silor inför transporten till Stockholm. All hantering av cementen skedde i lös vikt. Cementtillverkningen i Stora Vika bedrevs med god lönsamhet under hela 1950 och 1960-talet. I början av 1970-talet förbyttes de goda tiderna i sin motsats. Minskad efterfrågan på cement tillsammans med våldsamt stigande energipriser ledde till allt sämre lönsamhet. Under 1970-talets andra hälft vilade nedläggningshotet tungt över Vikafabriken. Under en tid såg räddningen ut att ligga i hantering och destruktion av miljöfarligt avfall i cementugnarna. Men en allt starkare miljöopinion ifrågasatte denna verksamhet och snart återstod inget annat än nedläggning av fabriken. Vid halvårsskiftet 1981 var det slut och all cementtillverkning i Stora Vika upphörde.

Verksamhet aktiv: 1949 - 1981

Anläggningar:
Namn: Skånska Cementaktiebolaget Stora Vika avdelningen
Kommun: Nynäshamn
Fastighets beteckning: Stora Vika 5:1

Historisk beskrivning av anläggningen:

Historisk beskrivning av anläggningen: Cementfabriken uppfördes under åren 1946-1949 med Lennart Tham som arkitekt. Huvudentreprenör var Skånska Cementgjuteriet. Fabriksområdet består av två delar. Först kalkbrottet på östra sidan om vägen mellan Stora Vika och Nynäshamn. Här uppfördes krossverk för sönderdelning av klakstenen samt silor för lagring i väntan på transport till områden väster om vägen där beredningen av råslammet och bränningen i cementugnarna skedde. Transporten av kalkstenen mellan fabriksområdets två delar ombesörjdes av en 800 meter lång linbana. Fabriksområdets västra del dominerades av fabrikens största byggnad den enorma lagerhallen där all materialhantering skedde. Byggnaden syns ännu idag vida omkring. Invid lagerhallen låg också de kvarnar som sönderdelade kalkstenen ytterligare inför råslamberedningen. Råslammet hanterades bl a i den stora kupolförsedda slambassängen, en byggnad med speciell karaktär på fabriksområdet. Eter råslamberedningen vidtog bränningen i de 145 meter långa roterugnarna i ugnshuset, den näst största byggnaden efter lagerhallen. Ugnshuset känns igen på sina två höga skorstenar som ledde ut röken från de båda cementugnarna.

Efter bränning och malning till färdig cement skedde lagring i hamnens silor i väntan på utskeppning och transport till mottagningsdepån i Stockholm. Cementtransporterna gick på specialbyggda fartyg via Södertäljeleden genom Mälaren in till huvudstaden. Vid Lövholmendepån, invid Liljeholmen, lossades cementen och lagrades i väntan på distribution.


Källor, tryckta:
Rosander, L. Cement, Stora Vika – industriort i folkhemmet. Nacka 2010.

Källman, R och Bratt, P. Kulturmiljöprogram för Nynäshamns kommun. Stockholm 1983.

Industriminnen i Nynäshamns kommun, Westerdahl, Anders, 1982, Länsstyrelsen i Stockholms län, s 51-53



Tillbaka