Vallentuna

Vallentuna

Text: Ingrid Dylen-Täckman, Vallentuna kommun, Kulturminnesvårdsprogam, 1986

Tätortsutvecklingen
Med Roslagsbanan följde tätorterna. Stationerna ersatte kyrkorna och gästgivargårdarna som allmänna mötesplatser. Hit flyttade också hantverkare och näringsidkare. De små industrier som började växa fram på landsbygden i slutet av 1800-talet hade också sin förutsättning i järnvägen, t ex Broby tegelbruk vid Kårsta station som startades omkring 1885.

Någon egentlig tätbebyggelse började dock inte växa fram kring stationerna förrän efter sekelskiftet. Äldst är Vallentunas stationssamhälle, där även Bällsta inbegreps, som började bebyggas 1906. På mark som avstyckats från Rickeby, Mörby och Bällsta byggdes egna hem och sommarstugor av främst hantverkare och järnvägsarbetare. Efter 1920 tillkom även villabebyggelse, dock i betydligt mer begränsad omfattning vid stationerna Lindholmen, Frösunda och Kårsta.

Trädgårdsmästerier och två tegelbruk anlades i Vallentuna samhälle under 1920-talet. 1930- och 1940-talen medförde ingen större expansion. 1952 sker den första kommunsammanslagningen då Össeby och Vallentuna kommuner tillkommer med förvaltningscentra vid Brottby respektive Vallentuna samhälle. Under 1950- och 1960-talen expanderar bebyggelsen vid Vallentuna med villor, radhus och kommunens första flerfamiljshus.

Utvecklingen sköt ordentlig fart efter bildandet av storkommunen 1971. Befolkningen har sedan dess ökat från ca 7 000 invånare till drygt 19 000. Flerfamiljshus har byggts även i Brottby, Kårsta och Lindholmen, men framför allt är det småhus: villor, rad- och kedjehus som står för bebyggelseexpansionen under den senaste tiden. Det senare gäller även Kårsta samhälle.

Efter att Vallentuna 1971 blev centralort för storkommunen har samhället byggts ut med affärscentrum vilket bidragit till att alltmer av kommunens handel och industri koncentrerats hit. l dag bor här 3/4 av kommunens totala befolkning.

Service inklusive offentlig verksamhet dominerar numera i kommunen. Tegelbruken lades ned under 1960-talet. En stor del av kommunens yrkesverksamma befolkning – ca 40 procent – pendlar dock till arbeten i andra kommuner främst Stockholm.