Tumba bruk
Riksbankens pappersbruk, Tumba bruk, anlades 1755 på gården Övre Tumba i Botkyrka socken, i anslutning till Tumbaån. Redan dessförinnan hade en rad verksamheter i form av kvarnar, en klädesvalk m.m. funnits på platsen.
Att valet av plats för etableringen föll på Tumba berodde främst på de goda, praktiska förutsättningarna.
Anledningen till att Riksbanken, eller Rikets Ständers Bank, anlade ett pappersbruk var de omfattande problem man hade med förfalskade sedlar. Tidigare hade sedelpapperet importerats vilket gjorde att även mindre nogräknade personer kunde få tag i råmaterial för sedeltryckning. Lösningen på problemet var att tillverka ett papper, i egen regi, som inte kunde efterapas.
De första försöken med papperstillverkning på Tumba bruk visade snart att den kompetens som behövdes inte fanns inom landets gränser. Peter Momma, som var brukets andre bankokommissarie (verkställande chef), anställdes för att rätta till problemen. Under hans ledning värvades flera kunniga pappersarbetare från Holland under äventyrliga former. Alla holländarna tillhörde familjen Mulder och deras kunskaper kom att betyda oerhört mycket för brukets tidiga utveckling.
Under 1800-talets första hälft startade tillverkning av handformat lamellerat sedelpapper på Tumba bruk och det är vid denna tid som de svenska sedlarna får det utseende som vi idag förknippar med sedlar. Under den senare hälften av 1800-talet fortsatte den tekniska utvecklingen i allt snabbare takt och tillverkningen blev mer storskalig och mekaniserad.
Det är även de allt mer förfinade produktionsmetoderna och den ökade mekaniseringen som har präglat 1900-talet. Den stora förändring av brukets produktion under 1900-talet kom 1938-39 då den första pappersmaskinen installerades och bruket gick från att vara handpappersbruk till maskinpappersbruk. Under de nästan 250 år som Tumba bruk funnits har man behållit den ursprungliga lokaliseringen. Det har inneburit att en särpräglad bruksbebyggelse har vuxit fram. Bebyggelsens utveckling kan följas i arkivmaterial och på historiska kartor men framförallt har den miljö vi idag möter på Tumba oerhört mycket att berätta. Den äldsta byggnaden som står kvar är förvaltarbostaden från 1760. 1700-talets struktur med den allékantade bruksgatan och bebyggelsens lokalisering utefter denna är förvånansvärt intakt. Den gamla kölnan och Klockhuset är andra exempel på byggnader som står kvar från brukets tidigaste bebyggelsefas.
De äldsta fabriksbyggnaderna som står kvar är uppförda på 1800-talet. Det som idag kallas Lumphuset byggdes 1833 och utgjorde då brukets dominerande verkbyggnad. Under 1800-talets första hälft uppfördes också Stora stenhuset efter Gjörwells ritningar.
Under det sena 1800-talet började ett omfattande bostadsbyggnadsprogram som kom att fortsätta under 1900-talet då ökade krav kunde ställas på bostadsstandarden.
Bruksbebyggelsen har fortsatt att utvecklas under senare hälften av 1900-talet. Den expansion som skett har dock inte berört det gamla bruksområdet i någon större utsträckning.
Sammantaget har bebyggelseutveckling på Tumba bruk resulterat i att en unik kulturmiljö växt fram. Miljön som vi möter den idag är i princip oförändrad sedan 1950-talet och berättar för oss historien om Tumba bruk under nästan 250 år. Det är en miljö som är mycket intressant ur många perspektiv och högst angelägen att bevara för framtiden.
Fredrik Linder, Länsstyrelsen 2000.
Delar av det gamla bruksområdet är idag museum: Tumba Bruksmuseum
År 2000 utfördes en inventering av den äldre bebyggelsen på Tumba bruk. Från en översiktlig karta kan man klicka på olika byggnader för att se bildmaterial: Kulturhistorisk bebyggelseinventering
Läs mer! Ladda ned en mer omfattande historik över Tumba bruk i Pdf-format