Nynäsbanan
Lok i Nynäs gårds lokstall, Nynäshamns järnvägsmuseum. Nynäs gård Foto: Ridde Johansson, 2002
Före järnvägen
Nynäshamn var fram till slutet av 1800-talet ett litet fiskeläge, som tillhörde Ösmo socken. Det var ingen stor ansamling av byggnader som utgjorde Nynäshamn på den tiden. Befolkningen försörjde sig till stor del av fiske. Lite på sidan av, i den inre delen av Nynäsviken, låg och ligger än idag Nynäs gård. Det tog lång tid för nynäshamnsborna att landvägen ta sig de sex milen in till Stockholm. Detta avlägsna Nynäshamn och stora delar av Södertörn skulle komma att förändras i och med Nynäsbanans tillkomst 1901.
I Nynäsbanans spår
Planer på en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Nynäshamn hade debatterats sedan 1850-talet. De naturliga förutsättningarna för en hamn var goda och havet låg länge isfritt om vintern. Den isfria hamnen och närheten till huvudstaden var de starkaste argumenten. Närheten till havet gjorde att man även kom att saluföra orten som en bad- och villastad. Är 1901 kunde järnvägen öppnas för trafik och redan året därpå kom färjetrafiken till Gotland igång. År 1912 hölls de Olympiska seglingarna i Nynäshamn och nya vagnar införskaffades för att kunna transportera alla besökare. Snart utvecklades Nynäshamn till en industri- och hamnstad. Den första större industrin kom 1904 med Holmers Mekaniska Verkstad. År 1913 flyttade det Kungliga Telegrafverket (nu Teli) dit och 1928 slog sig A Johnson & Co:s oljeraffinaderi (Nynäs Petroleum) ned i staden. Cementa, den tredje tunga industrin i området, förlades på 1940-talet till Sorunda. Nynäshamn växte och blev 1946 stad.
SNJ Stockholm-Nynäshamn
Järnväg 1892 förvärvar geologiprofessom Sjögren Nynäs gård. Tillsammans med en kommité får han 1898 klartecken för Stockholm-Nynäshamn Järnväg (SNJ). Sjögren avstyckar bland annat mark tillhörande Nynäs gård för hamnbygget. Det skulle ta tre år innan det första ångloket kunde avgå. Södertörns urberg bjöd på en del oväntade svårigheter. De första åren gick Nynäsbanan med förlust. Först år 1909 hade man fatt ihop medel så att banbygget kunde slutföras. Tågen hade tidigare fått köra 3Okm/h men nu kunde hastigheten höjas till 9Okm/h. På den tiden hade ingen annan privat järnväg lika hög hastighet. Nynäshanm blev större och runt järnvägen växte stationssamhällen upp. När bilar blev vanliga och bussnätet kring Stockhohn vidgades, hårdnade konkurrensen. År 1957 blev Nynäsbanan statligt bolag. 1968 tog SJ helt över banan och 1973 började pendeltågen att gå.
Rävar på banan
Nynäsbanan blev känd för sitt innehav av udda dieselfordon. Redan 1928 börjar dieselepoken och vid dess slutskede hade SNJ 13 olika lok och motorvagnar av nio olika typer. Det är rekord i antal för för en svensk privatbana. Loken fick i folkmun namn efter färg och djur. Där for Silverräven, Rödräven och Blåräven. Att just Nynäsbanan blev den järnväg i Sverige som tidigt satsade på motordrift hör ihop med Johnsonkoncernens delägarskap och närhet. Det var tre gånger billigare att köra med diesel än med ånga.
Lokstallets historia
Lokstallet vid Nynäs gård uppfördes 1901. Stallet har två skepp med fyra spår. I stallet finns verkstad med hjulsvarv och resurser för större arbeten som tubbyten. I tornet finns vattenreservoar med vattenkastare på utsidan. Den gamla ångdrivna pumpen, som man använde att pumpa upp vatten i tornet med, finns kvar. Lok/vagn-lyft och sänkgrav finns, samt personallokaler. Lokmästarexpeditionen är renoverad och återställd utseendemässigt till tiden strax efter sekelskiftet.
Den gamla busshallen används som vagnverkstad och förråd. Vid ”infarten” till stallet har föreningen anlagt en kolgård med decauville-bana och kolkran.
År 2000 förklarades Nynäs gårds lokstall för byggnadsminne. Hela miljön är öppen för allmänheten som museum, samtidigt som det är en levande arbetsplats för renovering och reparation av lok och vagnar.