Födelsedagskalas på snickeriet

AGA Lidingö, hela personalen på snickeriet. Foto: AGA, 1929

Hela personalen på snickeriet. Här står hela snickarverkstans personal uppställd för att föreviga den dag verkmästaren fyllde 50. Alla är med: lådspikningen, poleringen, finsnickare och klumpsnickare. Året är 1929. Kaffet väntar i stora kopparkitteln, tårtbitarna är uppskurna, borden dukade och flickorna har finklänningar på.

Verkmästaren hette Erik David Eriksson – i mitten övre raden i svart fluga – men han gick under namnet ”Moses”. Alvar Anbratt, pensionerad snickarbas med femtio år på AGA bakom sig, har berättat varför – ”han var lite religiös av sig, Moses”.

Alvar var inte mer än femton år då han började på AGA:s snickeri 1928. Första veckolönen var 36 kronor och innebar en rejäl förbättring från John Lindbergs fiskaffär i Torsvik där han jobbat springschas för femton kronor i veckan plus lite dricks. – Man började kvart över sex och var inte ledig förrän sju åtta på kvällen. Framåt jul blev det ännu värre – då skulle man sälja julgranar också!

På AGA fick Alvar börja som så kallad putsgrabb och hjälpa till med lite av varje. Virket, som kom till bryggan utanför med lastbåtar, skulle in till lådspikningens förråd i ett skjul bredvid verkstan och till snickeriets förråd på vinden. Sopgubben – den tidens städare – skulle ha hjälp, förutom snickarna.

–Vi stod runt ett bord åtta grabbar och slipade radiolådor. Mahognydammet rök, man var alldeles röd i näsan på kvällen. Det fanns ett utsug men det fungerade inte. Sen fick man gå över till hopsättningen och hjälpa till när lådorna skulle limmas, sågas till och slipas. Så småningom fick man ta över själv, man skrev sin egen tid. Oj, vad mycket bus vi putsgrabbar gjorde. Stolarna var ju hemgjorda, en urskålad träbit med tre ben. I den där skålen hällde vi vatten och sen kom ju gubbarna och satte sig …

Snickeriet höll till i huset nere vid gamla ångbåtsbryggan. Övre planet delades av finsnickarna och grovsnickarna, medan lådspikningen höll till på nedre botten. Där gjordes emballagen till AGA:s produkter. Alvar Anbratt blev bas för byggnadssnickarna 1949. Tjugo år senare tog han över snickarverkstan också.

– Sen försvann finsnickeriet undan för undan. När jag gick i pension 1979 fanns tre snickare kvar, berättar Alvar.

Helene Broms och Nina Enström