Nykvarn

Text: Kulturmiljöer i Södertälje, Södertälje kommun 1999

Nykvarns bruk
Vid sidan av jordbruket utvecklades redan under slutet av 1500-talet en icke obetydlig järnhantering, mycket beroende på närheten till den Sörmländska bergslagen med Mälarmården och dess järnmalmsfyndigheter. Mälarmården är ett bergigt skogsområde som sträcker sig från trakten av Katrineholm upp mot Åkers Styckebruk. Vid Turingeåns fall, öster om nuvarande herrgården, anlades den Nya kvarnen. Där uppfördes också en hammare för att bearbeta det förädlade järnet. Platsen kom senare att kallas Nykvarn.

Under 1600-talet utvidgades och förbättrades järnhanteringen vid Nykvarns bruk. Avsättningsmöjligheterna var stora och det bearbetade järnet fraktades företrädesvis vintertid ner till en lastageplats vid Sundsvik där järnet lastades på pråmar och fördes till stora järnvägen i Stockholm. Jordbruket och järnhanteringen gjorde Turinge till en förhållandevis välbärgad bygd. Flera av de stora gårdarna hade råd att uppföra rätt imponerande huvudbyggnaden. Den största och mest påkostade var Nykvarns herrgård. Under 1600-talets senare del inköptes gårdarna Ströpsta och Mörby av fortifikationsofficeren och generalguvenören Erik Dahlberg. Själv bodde Dahlberg på Ströpsta under sina vistelser i Turinge. Nutiden på Mörby gårds ägor representeras av en stor postterminal för pakethantering, uppförd 1992.

Nya metoder
Under 1800-talet förändrades både jordbrukets former och produktionen vid Nykvarns bruk. Moderna brukningsmetoder ökade skördarna avsevärt. Avsättningen för jordbrukets produkter var god, kanske främst till den växande huvudstaden. När ångbåtstrafiken började bli mera allmän och regelbunden, transporterades avsevärda kvantiteter livsmedel till Stockholm med ångbåt. Även järnvägens tillkomst 1895 betydde ett uppsving för näringarna i socknen.

Vid mitten av 1800-talet inleddes en strukturrationalisering av järnframställningen i landet. Förbättrade metoder, modernare teknisk utrustning och rymligare byggnader gav större kapacitet men fordrade kapital. Dessa nya förutsättningar gjorde att många äldre och mindre bruk inte kunde hänga med i utvecklingen utan slogs ut. Dit hörde Nykvarns bruk som lades ner i början av 186o-talet. Jämsides med den tynande järnframställningen hade företagsamma personer år 1850 satsat på ett pappersbruk som successivt tog över lokaler och arbetarstam.

Kring det nya pappersbruket uppfördes under senare delen av 1800-talet olika bruksbyggnader och personalbostäder. Tillsammans med en del äldre hus från järnframställningsepoken utgör dessa en intressant bruksmiljö som är väl värd att bevara. De äldre personalbostäderna ligger utmed Bruksgatan och utgör en väl sammanhållen bebyggelseenhet.

Gammalt brukssamhälle
Nykvarn var fram till järnvägens byggnad till största delen ett typiskt brukssamhälle. Med järnvägen utvecklades handeln och samhället. Framförallt skedde denna utveckling under tiden efter andra världskriget. Många Södertäljebor flyttade till Nykvarn och flera villaområden tillkom runt centrum. Redan år 1918 hade en mindre tillverkning av cementrör börjat vid Brokvarn, en rörelse som sedan växte kraftigt. Inom socknen fanns även två sågverk, ett vid Hökmossen och ett vid Sundsvik. Alldeles intill det senare låg även ett tegelbruk som en tid i början av 1900-talet hade en ansenlig kapacitet. Vid fallet mellan sjön Turingen och Mälaren anlades I915 ett mindre elkraftverk som fortfarande är i drift.

Turingeindustrier
Efter andra världskriget startades flera mindre rörelser i socknen som sedan växte sig stora. Bland dessa kan nämnas Nykvarn Benmjölsfabrik från 1949 vilken dock flyttat från orten. Under i960-talet uppförde AB Strängbetong en fabrik för prefabricering av betongelement. År 1985 anlades ett stort experimentalfält med solfångare nära bruksområdet, ett av världens då största i sitt slag. Nykvarns Pappersbruk flyttade 1969 till Nymölla i Skåne och de gamla fabrikslokalerna har hyrts ut till olika företag. Ett av dessa är färgföretaget Alcro som där bedriver lagerverksamhet.

Norra Södermanlands järnväg, vanligtvis kallad Eskilstunabanan och invigd 1895, hade under åren halkat efter i den tekniska utvecklingen. Under 1992 påbörjades därför arbeten på en ny järnväg för snabbare förbindelse mellan i första hand Stockholm, Strängnäs och Eskilstuna. Den nya järnvägslinjen kallas Svealandsbanan och sträckan Södertälje – Eskilstuna invigdes i juni 1997. Den nya bansträckningen förändrade till vissa delar stadsbilden i det centrala Nykvarn.