Mekaniska Verkstaden på Skansen

Mekaniska Verkstaden på Skansen

Inför Skansens 100-årsjubileum 1991 byggdes historien fram till att omfatta den begynnande industrin i form av en mekanisk verkstad och en snickerifabrik. Det lilla industriområde som byggts upp på Skansen ger en bild av ytterligare ett steg i den samhällsutveckling som skildras på Skansen.

Mekaniska Verkstaden är byggd på plats som en trogen kopia av andra verkstadsbyggnader från sekelskiftet. Exteriörerna är till utseende och byggnadsmaterial en avbild av tre byggnadsskepp från Pythagoras verkstad i Norrtälje. Teglet är handslaget speciellt för denna byggnad så att utseendet noga ska följa modellen från gamla tider.

Det lilla kontoret med de gamla fina ekmöblerna ger en tidstrogen bild av det verkstadskontor där inte bara de kamerala uppgifterna för verkstadsdriften sköttes utan där också konstruktörer och arbetsledning hade sin fasta arbetsplats. Möblerna kommer i huvudsak från Tjänstemannarörelsens Arkiv och Museum som i sin tur samlat dem från flera olika kontor.

I verkstaden möter vi en mångskiftande maskinpark, typisk just för en reparationsverkstad av detta slag. Alla maskiner hämtar sin drivkraft från taktransmissioner. Det virrvarr av remmar som löper på axlarnas remskivor däruppe i taket drivs av två elektriska motorer som kommer från Rubens Maskinhistoriska samlingar i Götene respektive Kvarnen Tre Kronor.

Det är många typer av arbetsmaskiner som finns i verkstaden. Flera kommer från Julius Åbergs Mekaniska Verkstad vid Kindstugatan 11 i Stockholm. När denna verkstad lades ner i slutet av 1970-talet förvärvade Skansen maskiner och verktyg. Men det finns många maskiner som skänkts till Skansenverkstaden från olika platser i vårt land.

Smeden i verkstaden tillverkade de skärstål som svarvarna, arborrarna och hyvlarna behövde. Verktygssmeden skulle både smida ut stålen till riktig form och härda det till riktig hårdhet och seghet. Med ögat fick han avgöra att stålet fått rätt temperatur i ässjan för att kylas i härdvätskan. Fel temperatur betydde att stålets kvalitet blev undermåligt och gav dåligt bett och dålig hållbarhet på stålets skäregg. Här gällde det att smeden kunde förena en säker hand med ett säkert öga.

Utställningen
Utställningen, som finns i en lokal i anslutning till verkstaden, skildrar genom modernare teknik i ord och bild hur arbetsplatserna, hemmen och samhället såg ut på den tiden då verkstadens arbetare utförde sina hårda och långa arbetspass vid maskiner och bänkar i verkstaden. Men utställningen ger också en bild av de förändringar som skett från senare delen av 1800-talet fram till senare delen av 1900-talet och som rört verkstadsarbetarens liv.

Den stora förändring som skett för människorna på arbetsplatserna och i samhället skildras genom 5000 bilder och texter som besökarna själva letar fram i datorer. Verkstadsinteriörer, bostäder, demonstrationer, möten, fanor, affischer och mycket annat från en mängd platser både i vårt land och utlandet finns att bläddra bland.

För att illustrera utvecklingen under 100 år finns fem metallarbetarefamiljers levnadsöden beskrivna, varigenom samhällsutvecklingen från 1880 fram till 1980 i 20-årsintervaller får en belysning i ord och bild.

Den historiska utvecklingen kan också studeras genom bild- och textsviter om Arbetarrörelsens historia, Metallindustriarbetareförbundets historia och Allmän historia. Statistiska tabeller, diagram och exempel visar löneutvecklingen, levnadskostnadsutvecklingen, dödlighet i vissa sjukdomar, arbetstider, semester, arbets- och olycksfall med mera.

På en storvideo kan man välja mellan olika filmer som beskriver yrkesverksamhet och arbetsliv med anknytning till metallarbetarna och deras organisation.

I utställningslokalen finns också bildtavlor och affischer som visar olika avsnitt av aktiviteter där metallarbetare på ett eller annat sätt varit och är engagerade. På en stor verktygskarta finns exempel på olika mätverktyg från gammal till mera modern tid. Där finns krum- och fotcirklar, passare, skjutmått och mikrometrar, indikatorklockor och mikrokatorer. Olika typer av ritskubbar och optiska mätverktyg visas också liksom exempel på C E Johanssons passbitar.

Jernarbetarnes verkstadsklubb No 1
För utställningen svarar IF Metall och medlemmarna i Jernarbetarnes Verkstadsklubb, vilka också sköter verkstaden och svarar för produktionen.

Verkstadsklubben fungerar med sina cirka 130 medlemmar på samma sätt som arbetsplatsorganisationerna inom Metall stadgeenligt ska fungera. Klubben bedriver en omfattande studieverksamhet. Vid ett 20-tal studieträffar årligen informeras om och diskuteras frågor som har anknytning till verksamheten i verkstaden, arbetarrörelsen och folkrörelsernas historia och utveckling, arbetarkultur förr och nu för att nämna några ämnesområden. I protokollsböcker och årsberättelser bevaras till eftervärlden skildringar om klubbens aktiviteter.

Vid fem-årsjubileet invigdes verkstadsklubbens fana som dekorerar lokalen vid klubbmöten och bärs fram i förstamajdemonstrationerna.

Arbetarbostaden
I Skansens stadskvarter finns en arbetarbostad för en industriarbetare med familj vid 1900-talets början. Bostaden är inrymd i ett hus som tidigare låg på Bondegatan på Södermalm. Arbetarbostaden skänktes till Skansen av Metallindustriarbetareförbundet i samband med organisationens 50-årsjubileum 1938 då bostaden ingick i en specialutställning på Skansen.

Mekaniska verkstaden på Skansen

Arbetarbostaden på Skansen

Fanan, Skansen foto: Metall, ca 1996


Verkstaden, Skansen, foto: Metall, 1990-tal.


Verkstaden, Skansen, foto: Metall, 1990-tal.


Arbetarbostaden, Skansen foto: Metall, 1990-tal.


Verkstaden, Skansen foto: Metall, 1990-tal.


Verkstaden, Skansen foto: Metall, 1990-tal.


Arbetarbostaden, Skansen, foto: Metall, 1990-tal.


Kontoret, Skansen, foto: Metall, 1990-tal.