Kommunernas industrihistoria
Här presenterar vi sammanfattningar av kommunernas industrihistoria. Främst bygger de på de beskrivningar som finns i de kommunala kulturmiljöprogrammen.
Välj den kommun du är intresserad av i menyn till vänster.
Lite om Stockholms läns industrihistoria
Vattenkraft
Även om gruvdrift bedrivits på Utö sedan medeltiden kom den förindustriella verksamhet, som baseras på vattenkraft, igång i Stockholmstrakten först under Gustav Vasas regeringstid på 1500-talet. I Stockholms närmaste omgivningar, där det fanns tillgång till vattenkraft och ved, växte vid denna tid en varierad verksamhet fram. I Nackaström och Tyresö, till exempel, tillverkades krut och valkades uniformstyg.
Som en följd av stormaktens behov av vapen anlades ett gevärsfaktori i Norrtälje 1622. Orten fick samtidigt stadsprivilegier. Vira bruk i Roslags-Kulla hade under perioden 1635-1775 ensamrätt på smidet av värjor till armén. Vira är i dag en välbevarad bruksmiljö dominerad av en enkel faluröd trähusbebyggelse från 1700-talet.
Gruvor och masugnar
Järnframställning är känd sedan slutet av medeltiden från norra Roslagen. Här fanns alla förutsättningar: god tillgång på malm, gott om skog för träkol till masugnar och vattenkraft till att driva bälgar och hamrar. Gruvor i norra delen av länet fanns i Roslags-Bro, Söderby-Karl och Herräng, av vilka den senare blev den mest betydande med brytning ända fram till 1962. Malmen bearbetades till smidbart järn tidigast vid Skebo bruk, som har anor från 1460. Andra större järnbruk i länet anlades senare vid Ortala vid Väddö kanal (1586) och Edsbro (1686). Masugnsruinen vid Edsbro är den enda bevarade i sitt slag i länet i dag.
Byggnadsmaterial
Stockholms utbyggnad från mitten av 1800-talet kom också att påverka den industriella utvecklingen på landsbygden i länet. Byggnadsmaterial hämtades främst från Mälarområdet, eftersom det var enklast och billigast att låta tunga transporter ske vattenledes. Först, kring mitten av 1800-talet, kom tegelbruken som framför allt anlades på Mälaröarna och Mälarens södra strand vid Botkyrka och Enhörna. Därefter tillkom stenbrott, dels för att gatsten behövdes till Stockholms gator som från 1870-talet målmedvetet började beläggas med huggen sten, dels för att sten alltmer användes till olika byggnadsdetaljer. Gatsten höggs främst vid Stenhamra på Färingsö, medan det mesta av byggnadsstenen hämtades från stenhuggerierna på Vätö i Roslagen.
Asfalt och betong
Efter andra världskriget konkurrerade asfalt och betong ut de gamla byggnadsmaterialen. Cement tillverkades mellan 1946 och 1980 i Stora Vika vid Nynäshamn. Det ökande behovet av sand och grus till både vägar och byggande har under 1900-talet medfört att länets stora grusåsar till stora delar schaktats bort. I dag är man medveten om grusåsarnas betydelse för grundvattnet och de flesta grustäkterna är nedlagda. Grus och sand tillverkas numera främst av krossat berg.