Sigtuna

Text: Peter Bratt och Rolf Källman, Kulturminnesvårdsprogram för Sigtuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, 1988

Endast några mindre industrier finns, av vilka Bergholtz klockgjuteri, som är det enda av sitt slag i landet, kan nämnas.

Tätortsutvecklingen
Med norra stambanans anläggande gavs förutsättningar för tätorterna Märstas och Rosersbergs framväxt.

I Märsta började utbyggnaden på 1910- och 1920-talen med etableringen av Svenska Kexfabriks AB, Märsta Såg och hyvleri, Färg- och fernissfabriks AB och Johan Sörlings Smides- och Mekaniska Verkstad, samtliga etablerade i järnvägsstationens närhet.

Lokaliseringen av industrierna medförde en inflyttning av arbetskraft varvid samhället växte. Den bostadsbebyggelse som uppfördes under 1920-1940-talen var huvudsakligen av egnahemskaraktär.

Omkring 1950 uppfördes de första flerfamiljshusen i Märsta som dock fram till 1950-talets slut förblev ett mindre stationssamhälle.

Med tillkomsten av Arlanda fick Märsta en ny roll och under 1960-talets första hälft växte samhället snabbt. Denna utveckling fortsatte under 1960-talets andra hälft och början av 1970-talet, men då främst som ett utslag av regional bostadspolitik än av närheten till Arlanda.

I Rosersberg byggdes ett antal villor av egnahemstyp i början av 1900-talet invid järnvägen, men samhället hade fram till 1940-talets mitt en mycket begränsad omfattning. Under 1950- och 1960-talen uppfördes en del flerfamiljshus och radhus, men sedan Arlandas tillkomst har det p g a flygbuller endast byggts i begränsad omfattning i Rosersberg.