Södertälje

Text: Kulturmiljöer i Södertälje, Södertälje kommun 1999

Järnvägen gav uppsving
I slutet av 1850-talet började byggandet av Västra stambanan förbi Södertälje med en anknytning in till centrala staden i form av en bibana. Med tillkomsten av järnvägen öppnades stora möjligheter för handel och samfärdsel. Det gynnsamma läget i skärningspunkten mellan lands-, vatten- och järnväg skapade utmärkta förutsättningar för industriell verksamhet.

Under den tid som järnvägsbyggandet pågick upplevde staden ett uppsving liknande det vid kanalbygget i början av 1800-talet. Stadsområdet hade ditintills varit praktiskt taget oförändrat sedan mitten av 1600-talet. Nu skedde emellertid en tillväxt samtidigt som innevånarantalet började öka.

Ungefär samtidigt med järnvägsutbyggnaden började den första industriella verksamheten i staden. Det första och största industriföretaget var den Ekenbergska vagnfabriken. Den firman hade startat 1838 och under åren därefter både breddat och ökat sin verksamhet. Företaget var känt för såväl sitt stora kunnande som sina gedigna produkter. När den stora järnvägsutbyggnaden i Sverige tog fart i slutet av 1850-talet stod fabrikören Ekenberg och hans företag redo. En utvidgning av lokalerna samt modernisering av maskiner och redskap visade sig vara lyckosamma investeringar. Orderstocken ökade kraftigt och några år in på 1860-talet var behovet av nya och större lokaler akut.

Företaget ombildades till D. J. Ekenbergs Söner och uppförde nya rymliga och moderna fabrikslokaler norr om kyrkan vid Storgatans västra sida. Framgången blev stor och den ekonomiska vinsten betydande. År 1873 köptes D.J. Ekenbergs Söner upp av det nystartade AB Atlas i Stockholm som snabbt ville komma in på den lukrativa järnvägsmarknaden. Bolaget ändrade senare namn och heter i dag AB Atlas-Copco. Även andra industriella verksamheter etablerades i staden. År 1860 startades en av landets första petrokemiska fabriker vid Framnäs, söder om staden. År 1871 tillkom en tändsticksfabrik öster om kanalen, en rörelse som blev mycket framgångsrik.

Ny stadsplan
Fram till 1870-talet kunde den ökande befolkningen få bostäder genom att man förtätade den befintliga bebyggelsen. Men på sikt räckte inte detta då inflyttningen var stor. År 1860 var innevånarantalet 1729 och 1875 3011 personer. Det innebar nära nog en fördubbling på 15 år. En utvidgning av stadsområdet var nödvändig och den skedde åt såväl nordväst som sydväst. Den nya byggnadsstadgan för riket av år 1874 medförde krav på en stadsplan något som arkitekten och stadsplaneraren Per Georg Sundius fick i uppdrag att göra. Den nya stadsplanen för Södertälje fastställdes av Kungl. Maj:t. 1880.

Under första hälften av 1880-talet utvecklades näringslivet ganska långsamt beroende på en lågkonjunktur. Först i slutet av årtiondet blev det ekonomiska klimatet åter mera gynnsamt vilket avspeglade sig i flera företagsetableringar. En av de största var Svenska jutevävsfabriken 1889. Företaget kom att sysselsätta ett par hundra personer, varav en stor andel kvinnor. Nästa stora etablering blev Vagnsfabriksaktiebolaget i Södertelge (Vabis) som startade 1891 med tillverkning av järnvägsvagnar och järnvägsmateriel. Vabis fick i sin tur konkurrens då bolaget Södertelge Verkstäder satte igång en produktion av samma produkttyper 1897. Året efter startade Svenska Centrifugaktiebolaget en tillverkning av separatorer i Södertälje.

Dessa stora arbetsplatser fordrade arbetskraft vilket medförde en stor inflyttning till staden. År 1900 hade staden 8200 innevånare, ånyo en fördubbling sedan 1886. Vid sekelskiftet hade stadsområdet expanderat och flera stadsdelar tillkommit som Mariekälla och Amerika, strax väster om stadens centrum. Under de två första årtiondena av 1900-talet fortsatte utvecklingen i positiv riktning och befolkningssiffran nådde en topp 1920 med nära 15.000 innevånare. Flera egnahemsområden exploaterades och togs i bruk runt 1908, t.ex. Blombacka. Strax efter sekelskiftet började även en utbyggnad av området öster om kanalen. Anledningen till att ingen exploatering tidigare skett där berodde på att området låg i Östertälje landskommn.